I dem tidigare Harry Potter filmerna,hade man inte behövt läsa böckerna för att hänga med.
Men nu tycker jag att de som har läst sista boken hänger mycket med i sista delen ,än de som har inte läst boken. 

Hogwarts har stängts, Dumbledore är död. Lord Voldemort är tillbaka med sin crew och han har tagit kontroll över trollkarlarnas och häxornas värld och även tagit sig in till vår värld. Harry, Hermione och Ron börjar gå kamp mot mörkrets krafter. Och hoppet ligger i att finna horrokruxerna, och förstöra dem och Voldemort för gott.



Den är annorlunda än de tidigare filmerna samt mörkare, och regisörren Davis Yates har tagit in alla detaljer från boken och kunde inte göra de här mer lik. 

Skådespelarna; Daniel Radcliffe,Emma Watson och Rupert Grint har utvecklat sig betydligt mer, och det syns tydligt in filmen. Ralph Fiennes(Voldemort)och Helena Bonham Carte(onda häxan,Bellatrix), glänser i sina roller. 

Jag satt och tänkte... när de närmade sig skog scenen; "Nej,Nej,...nu kommer den ta slut mitt i hela storyn"!!
Dock, slutade filmen som om det vore reklam efteråt...och inte så konstigt att jag fick gåshud var 20minuter. Den är sorlig och öppningscenen med Hermione(där hon raderar sitt barndomsliv som om hon hade aldrig existerats), gav mig bara mer längtan att få se klart den här delen. 



Actionspeckade scener och effekterna bra gjorda som alltid.  Om man har inte lagt till det tidigare, så hittar man de scenerna där filmen skulle vara i 3D format som, t.ex; när Nagini(ormen) kommer direkt in i på vita duken och fick folket i biosalongen att hoppa till.  

Ändå fattas det någonting i filmen. Kanske mer spells?,magi?Hogwarts?Quidditch?...fast man har ju en förståelse på att filmen ska bara fokusera sig på Harry och hans två bästa vänner. Ja, den sega och intensiva scenerna och stunden som gick. Kändes som förintelsen, då istället Muggleblods får inte existera i världen och alla som döljer någonting är den sista utvägen döden.  

Jag gillade den och ser framemot sista delen av filmmagin som kommer ut i sommar. Räkna med att Biosommar 2011, kommer att lätt höja besökernas förväntningar än de senaste året som har gått!- "Wingardium Leviosa".

              

Jag har velat se den här filmen väldigt länge nu, och äntligen blev det dags. När jag satt i bio mörket igår kväll, tänkte jag att den här filmen kommer utan tvekan vara en jättebra film. Efter allt lyssnande och hörande från andra.... Var filmen så klart sjukt bra!



En stark och berörande verk som fick mig att hålla andan. Ett svensk och dansk produktion sammarbete med glänsande scener.

Handlar om två familjer. Mikael Persbrandt spelar Anton, en läkare på ett fältsjukhus i Afrika. Hans son Elias är en liten blyg kille som blir mobbad.Och hans fru spelad av, Trine Dyrholm har inte glömt hans otrohet och begär nu skiljmässa.  Medan en affärsman med namnet Claus (Ulrich Thomsen) och hans son Christian flyttar in i området efter mammas död. Visar det sig att båda deras söner hamnar i samma klass och skola.

Detta blir en följd till en massa hämnd och våldets påtryck. Att mobbning har ett stor inverkan på barnents liv. Filmen lyser så stark och förmedlar ett bra budskap. Regisörren, Susanne Bier gör den här till en oemotståndlig och brilliant drama verk.

Vi får reda på så mycket hemska saker det händer i Afrika med fattigdom,sprättande handlingar på gravida kvinnor osv.

Något som jag tyckte blev ett litet miss var själva Mikael Persbrandt`s roll. Uppenbarligen uttrycker han inte alla scener bra eller visa lite mer känsla.Han spelar sig själv, en svensk medborgare. Medan de andra snackar danska. Det kunde finnas några scener på hans manus, där han kunde börja konversationen med att tala danska till sin fru eller son. Och höja tempot i filmen mer....


Fast jag blev rätt nöjd och kom alldeles fördjupad in i berättelsen.

Och slutligen ger filmen det betyg,den förtjänar att få; 5 Popcorn.